Treåringen (som lämnade sina nappar på Liseberg i söndags) kommer med en napp i handen. Jag hinner tänka: "Shit, hur ska det här gå?" och "Hinner jag ta nappen från henne innan hon stoppar den i munnen?" när hon säger: "Titta va ja hittade undej soffan. Den glömde vi ge till kaninejna." och ser inte alls ut att fundera på att stoppa den i munnen. Hon gav den sen till sin pappa som lovade lämna den till kaninerna eftersom han ändå skulle till Liseberg och jobba idag.  Igår bad hon inte om nappen eller nämnde den en enda gång, inte ens när det var dags att sova. Heja liten! Eller "stoj" som hon själv anser sig vara nu. ^^

Kommentera

Publiceras ej