En liten uppdatering vad gäller lämna-Alice-till-förskolan-situationen. *tar HÅRT i trä och hoppas att jag inte jinxar detta nu*

De senaste två veckorna har vår treåring själv BETT om att få gå till förskolan! "Men ska vi inte gåå nu dååå?" frågar hon otåligt och står och trampar i hallen med skorna i handen. Ibland har frågan kommit lite för tidigt, men jag har gått iväg med henne omedelbums och lämnat henne uppåt en halvtimme för tidigt (vilket varit helt okej för personalen)... för VILL hon gå - då GÅR vi!

Hon har sprungit hela vägen och konstaterat nöjt: "Jaa e inte lessen!" eller "Jaa sa inte vaja lessen!" och sen har hon gått in och lekt utan att ens be att jag stannar kvar en stund.
 
Jag är glad för varje morgon som vi får där hon inte är ledsen. Sen vet jag att det kan komma dagar med gråt och yl, men så länge detta håller i sig så sjunger mitt mammahjärta hela vägen till och från förskolan. :D

/ S.
alice, förskolan,
Treåringen: "Jaa säje bäbäna."
Jag: "Vad säger du, säger du?"
Treåringen: "Jaa säje bäbäna... Ni säje fåjena."
Jag: "Jahaaa! Ja, du säger 'bäbä' om får."
Treåringen: "Vaj e mommo?"
Jag: "Mommo är ju hemma. Hon åkte ju hem igår."

*en stund senare*
Treåringen: "Men vaj eee mommo då? E hon i köket?"
Jag: "Nej hjärtat, hon är inte hemma hos OSS, hon är hemma hos SIG. Hon är inte i vårt kök, hon är i mommos kök."
 
*ännu lite senare*

Treåringen: "Vaj eee mommo dååå?"
Jag: "Mommo är hos mommo."
Treåringen: "Ahaaaa!!! ... Jag tyckte hon ska va häj."