Jag och 80-årig farbror finner varann på spårvagnens 'handikapp'-säte - som två friska snabbt och otroligt vänligt lämnade när de såg att jag kom med krycka (Tack!). Jag i min tur såg gamla farbrorn och bad honom sitta först. Vi byter ett par ord och han säger: "Jag är ju inte från Göteborg egentligen."
Jag: "Nä, du är från Trollhättan."
Han: "Jasså?"
Jag: "Ja, det hörs."
Han: "Känner du igen alla dialekter?"
Jag: "Jag önskar jag kunde briljera med sådan kunskap, men icke... Jag är själv född i Trollhättan."
Han: "Åååh! Nej, men vad trevligt!"
Och så fortsatte ett kort (vi skulle av ett par hållplatser bort) samtal om den vackra sommarstaden Trollhättan. 😄
Trollhättan,
Femåringen, iklädd vampyrklänning, hoppar omkring i sängen och suckar: "Jag har inget att göra!"
Jag: "Men vet du vad vampyrer brukar göra?"
Femåringen: "Bita folk på halsen!"
Jag: "Jo, men när de tröttnat på att bita folk på halsen och inte har nåt att göra... vet du vad de brukar göra då?"
Femåringen: "Nä! Vaddå?!"
Jag: "De brukar städa. Du kan ju vara en duktig vampyr och städa ditt rum."
Femåringen: "Nä, jag biter hellre folk på halsen."

Det var värt ett försök? 😉
alice,
Bilen dog för mig i onsdags, som tur var så var maken på väg hem från jobbet och kunde komma och rädda mig. Vi kör Volvon för lite och mycket korta sträckor (särskilt nu när jag har ont i knäet) så batteriet töms stup i kvarten. Brukar få lite hostande förvarning, men nu gick hon och dog pang bom. 
 
Igår ringde doktorn och kollade läget. Jag fick mer smärtstillande utskrivet och vi var ense om att jag kan återgå till jobbet på onsdag.
 
 
Och på kvällen hade jag biodejt med pappa, A och maken. Filmen började 18:30, jag hade sagt till pappa att vi måste åka från oss (pappa lovade hämta mig "på vägen") 17:30, allra senast 17:45. Pga trafikolyckor på vägen så var han här och hämtade mig precis före 18. Jag höll nog på att få, eller kanske t.o.m. fick,  en stroke på vägen in till stan. Jag hanterar stress rätt dåligt. Vi (ful)parkerade i stan 18:29. Vi hann in i salongen precis innan filmen började... och jag har ingen aning om hur dyrt det blev med biobesöket för pappa. Tur att filmen var bra! 
 
Mielensäpahoittaja eller Kverulanten på svenska rekommenderas. 
 
/ S.
bio, film, kverulanten, mielensäpahoittaja,