Fyraåringen (med papper och penna i handen): "Jag är en skrivalistatjej (brås på sin mormor Arja?), vad vill du att jag skriver?"
Jag: "Va?"
Fyraåringen: "Säg nåt så skriver jag det och sen gör det."
Jag: "Ahaa... skriv att du ska plocka upp leksakerna på vardagsrumsgolvet."
Fyraåringen: "Oookej" *klottrar på pappret och går och plockar upp leksakerna som ligger och dräller.*
Fyraåringen: "Vad vill du att jag skriver mer?"
Jag: "Skriv att du ska säga till Elsa att öva på kontrabasen."
Fyraåringen: "Okej" *klottrar på pappret och går upp på övervåningen och hämtar Elsa som kommer ner och övar på kontrabasen*
Fyraåringen: "Mer?"
Jag: "Skriv att du ska leta reda på din mammas tofflor och ge henne dem."
Fyraåringen: "Visst." *klottrar på pappret och går och letar upp mina tofflor och ger mig dem.*
.
.
.
Jag: "Får jag säga mer saker till din lista?"
Fyraåringen: "Nä, nu hittar jag på saker själv."

Det funkade ju fint en stund iaf!

alice,

Barnen gruffar över att behöva vakna och gå till skolan.
Jag: "Men kom igen nu... tänk att det är bara fyra skoldagar den här veckan."
Elvaåringen: "Men åååh... det är ju bara EN dag mindre."
Nioåringen: "Ja, preciiiis... och så har de tagit bort den bästa skoldagen liksom."

Undrar vem de fått denna härliga, soliga och positiva inställning till livet från? ;P

Elsa, Julia,